fredag 13 april 2012

"Leva online"...

...heter en bok av Sherry Turkle (1995) som en av våra föreläsare på gymnasielärarutbildningen i Härnösand ville att vi skulle läsa under en liten 5-poängskurs i IT under hösten 1999. Då föreläsaren (en ganska ung kille runt 25 kanske) var, sååå i mitt tycke, otroligt inne på att det var fantastiskt med detta nya att leva sig in i virtuella miljöer där man kunde skaffa sig vilken identitet man ville och dessutom träffa folk runt hela jorden, så blev jag bara trött! Jag tyckte då att han hade en naiv syn på internet som en social mötesplats (det var mycket tal då om detta med att inte lämna ut sig med  namn och bild utan att skaffa sig en anonym identitet), så jag förstod faktiskt inte vitsen med att chatta och valsa runt på olika sajter då man ändå inte visste vilka man pratade med.

Så här ca 13 år senare är det annorlunda. Idag känns det helt naturligt att både skriva sitt namn och sätta sin bild i den profil som man skaffar då man går med på sidor som Facebook och Twitter och naturligtvis ens egen blogg som till exempel denna. Jag trodde nog inte heller att jag skulle uppleva att man faktiskt kan få ut ganska mycket genom dessa sociala medier som de kallas i dag (föreläsaren då använde sig av uttryck som t.ex. cyberkultur och virtuella liv, vilket bara gjorde att åtminstone jag kände en stor ovilja mot allt som hade med detta att göra.)

Då jag kritiskt granskar mitt beteende idag kan jag bara konstatera att den bokens titel (Leva online) nästan blir en beskrivning av hur mitt sociala liv faktiskt till stora delar ter sig just nu. Efter att ha flyttat en del, för att kunna skaffa mig det lärarjobb jag vill ha, så är det lite dåligt med umgänge privat. Visst har jag vänner men de flesta bor väldigt utspritt över landet och man ses kanske bara en gång per år som mest. Däremot har platser som Twitter och Facebook blivit ett sätt att föra samtal med folk, samtal som inte bara handlar om väder och vind eller om jobbet (det är ju ändå den sociala miljön där man är mest, men samtalen där är till största delen jobborienterade.)

På Facebook däremot får man just det där lilla extra som väninnor och bekanta småpratar om. Ibland är det bara fjolligheter, men de behövs som en sorts terapi och som den bekräftelse som alla behöver av sociala samvaro. Där kan man träffa gamla klasskompisar och minnas gamla grejer man gjorde förr, man kan få små tips om än det ena och det andra, recept, var man ska hitta en viss märkesvara, visa semesterbilderna eller bara föra lite smågnäll över vardagliga förtretelser.

Vill man engagera sig i mera samhälleliga frågor och fördjupa sig i nyhetsflödet är Twitter utmärkt. Tänk att få utbyta tankar kring ett ämne med experter (eller åtminstone sakkunniga)och andra med liknande intressen som man annars aldrig skulle träffa. Efter att jag varit med på Twitter sen bara ett par månader nu, så har mitt intresse och mina kunskaper om vad som händer i Sverige och världen fördjupats och utvecklats på ett sätt som jag inte var beredd på. Tidigare har jag nog mest varit den som pliktskyldigast kollat 7-nyheterna på 4:an och kanske nåt debattproram ibland. Men nu med hjälp av Twitter har jag upptäckt otroligt mycket mer, endast tack vare att jag följer debatterna och kommentarerna på Twitter. De människor som är engagerade i politik, kultur  och samhälle (de som jag följer är till största delen såna) ger mig massor av tips på artiklar och nyhetssidor som jag aldrig hade hittat rätt på själv. För att inte tala om alla intressanta bloggar som jag numera besöker! Det tar alldeles för mycket tid att sålla allt som finns på nätet om man inte har nåt att gå på.

Dessa minitexter på 140 tecken är ett utmärkt redskap för att sortera och hitta sånt som intresserar en. Min make har ännu inte begripit tjusningen med Twitter och han kommer stickande med små pikar ibland om att jag twittrar lite väl mycket. Men jag väntar bara på att han själv upptäcker hur användbart det är. Då blir det säker en hel del twittrande för honom också, han är nämligen fotbolls- och ishockeynörd och så vitt jag kan se så finns det en hel del såna nördiga personer på Twitter som skulle passa honom som hand i handske!