torsdag 22 december 2011

Julledighet




Nu börjar min julledighet. Har en massa som måste göras dock. Egentligen hade jag helst åkt iväg någonstnas till nåt avkopplande ställe, men det går inte i år. I stället ska jag börja med att sy en gardin till köket där vi inte ännu fått upp någon. Det har ju bara gått ca 2,5 år sen vi flyttade in! :-)

Därefter ska jag sy om ett par kjolar åt mn svärmor. Hon har väntat på dessa kjolar sen i våras. Problemet var att jag inte kunde hitta dem när jag skulle börja med det. Jag hade lagt påsen med kjolarna i bastun (ja, det är vårt extra förråd som ni förstår.) Men nu i förrgår så - voilà - där var dom ju! Därför har jag inte någon ursäkt utan måste börja med det på stubinen. Svärmor kommer hit på julafton och det är ju om två dagar det!

Till dess måste jag ha klart lite julmat. Det är ett sjå att fundera ut exakt vad som ska finnas, det ska absolut vara så lite att det ryms i vår lilla kyl och det måste ändå kännas som ett julbord. Vi är lite oense om vad som måste finnas. Jag vill det ena och karln vill det andra. Det blir dock oftast jag som får besluta om vad vi kan ha då det är jag som ska stå och göra alltihopa.

Ja, han har ju i och för sig rensat avlopp och satt upp gardinstång så lite har han ju bidragit med. :-I

lördag 22 oktober 2011

Zinat Pirzade

Vet inte om jag skrev hennes namn rätt men strunt samma! Var och lyssnade på henne i eftermiddags då hon pratatde om sin nya bok och om sig själv och om sitt liv! Hon är fantastisk! Jag har väl sett och hört henne i TV och tyckt att hon är kul och en frisk fläkt, men denna föreställning som hon hade, en monolog på ca en halv timme, var outstanding! Makalös på svenska!


Hon är rolig, smart, kviktänkt och intelligent! En riktig pärla!
Zinat vi älskar dig!

lördag 15 oktober 2011

Höst igen



Det är så vackert ute nu när träden börjar att skifta i gult och rött. Hösten är den bästa årstiden tycker jag. Det är lagom temperatur för mig som inte tål sol och värme. Luften är skönare att andas och det är skönare i sovrummet när man går och lägger sig.



Jag har börjat med kurserna i pedagogik i Dalarna och det känns som en utförsbacke att få läsa och skriva på svenska efter allt jag jobbat med under C-uppsatsen i franska. Det är dessutom intressant att läsa pedagogoik nu när jag jobbar med undervisning. När jag gick i Härnösand för tio år sen var det inte lika kul. Nu kan man verkligen anknyta till det man håller på med. Extra skönt är det att tänka på att jag slipper ta en D-kurs i Franska nu när jag i stället gör "extra" pedagogik. :-)



Har också blivit av med min onda hälsporre som gjort mig så handikappad under det senaste året. Nu är det bara att ta tag i motionerandet så jag blir av med mina tio kilo som jag la på mig då jag inte kunde gå. Lite latare har man väl blivit men det är så mycket roligare att gå promenader att jag vet inte vad. Har ju känt mig som en gammal gumma när jag haltat fram.



Nä, nu är det nog bäst att gå ut lite i den härliga höstluften medan solen fortfarande skiner!

onsdag 20 juli 2011

Terapi

Ja, min hobby målandet och tecknandet har blivit som en terapi. Det känns bra att sitta och måla eller teckna och min huvudvärk går faktiskt nästan över av det. Det kanske är så att det framkallar nåt i hjärnan som gör att jag slappnar av i musklerna och dämpar huvudvärken. Jag tror det. Det är fantastiskt stimulerande har jag märkt att låt det kreativa få komma fram. Jag har nog inte varit så bra på det sen jag slutade som frisör.

Jag väntar på en sändning av färger och lite annat som jag beställt på nätet och jag hoppas att det hinner komma så att jag får till en liten grej som jag hade tänkt ge bort. Jag testade att måla porträtt i går med några akrylfärger som jag köpte billigt på våran skräpaffär har i byn. Det var kul att måla med akrylen. Det går ju så bra att måla över om det blir fel och dessutom så går det ju att göra lasurer, dvs genomskinliga lager av färg, vilket inte är möjligt med akvarellerna. Jag har också försökt att göra fler skisser på olika saker, porträtt och stilleben, för att träna upp formseende och tekniker. Lägger här in några till av de jag gjort den sista veckan:

tisdag 12 juli 2011

Min hobby

Jag har äntligen börjat att träna min konstnärliga sida igen. Har alltid tänkt att jag ska göra det. Det finns i mig men jag har målat och ritat så lite i vuxen ålder att jag trott att det inte skulle gå alls.

Sista veckan har jag i alla fall hunnit göra en teckning eller en målning (ibland flera) om dagen. Det är inga mästervärk jag gör men ändå rätt trevliga små alster som gubben envist kallar mina konstverk. Syftet med mitt sommarprojekt är att jag ska kunna överlämna ett porträtt av min väninna och hennes man på deras 50-årskalas. Vi får väl se om det kommer att lyckas. Har i alla fall ingen reservplan så jag blir tvungen att få till nånting i alla fall.Annars får det bli en fågel eller en häst kanske? :-)




Näe, det tror jag att ska de få slippa! :-DDD






fredag 1 juli 2011

Äntligen lite svalka!!

Härligt att vakna och upptäcka att i dag är det inte lika kvalmigt och hett ute som det varit en vecka nu.

Jag hatar solen och värmen. Det går cirka fem minuter och jag får migrän om jag sitter ute i solen. Jag har ju ett parasoll som jag hukar under och sitter där och försöker läsa och ta det lugnt, men vid tvåtiden på eftermiddagarna har solen legat på uteplatsen tillräckligt för att det ska bli så varmt även under parasollet att jag inte längre klarar att vara där. Lösningen har varit att dränka in en handduk med iskallt vatten och lägga den över nacken. Så har jag kunnat stanna ute under eftermiddagarna nu när solen gassat som mest.

Det här blir bara värre och värre. De sista tio åren har jag blivit mer och mer känslig för värmen. Och inte bara värmen i sig, jag har väldigt svårt att tåla solljuset också. Det här är handikappande minst sagt! Andra människor förstår heller inte hur stort problemet är. De säger att jag ska dricka mycket, de tar inte mitt problem på allvar, tror att jag sitter i solen, jättelänge dessutom. Men det har jag inte gjort sen nittitalet.

Mina somrar har blivit tortyr. Huvudvärken släpper inte taget en enda gång på hela dygnet. Vaknar med huvudvärk och somnar med den. Jag har börjat förstå varför vissa deprimerade personer tar livet av sig. Jag är inte deprimerad tack och lov, men blir ledsen av att måsta avstå så mycket för det här. Har försökt att hitta rutiner för att inte bli tvungen att vara ute och att hitta saker att göra så att jag inte utsätter mig i onödan för värmen. Det blir ju läsning och målning som jag kan hålla på med inomhus.

Just nu ser det ut som att det har börjat regna också. Det är aldrig något mitt emellan. Hade tänkt gå en promenad i dag då det såg lite mulet ut men nu går inte det heller. Fy!

onsdag 29 juni 2011

min vovve



Texas ligger och solar i soffan

Jag saknar min vovve. Jag hade en hund som sällskap i tretton år. Texas. Han var med mig överallt. till en början var han hos mig på salongen när jag jobbade som frisör. Låg alltid och sov inne i fikarummet, helt ointresserad av alla kunder som kom och gick. Nån gång ibland gick ut ochskällde till, precis som om han tyckte att det var nåt slags uppdrag han var tvungen att utföra. För egentligen var han en knäpptyst hund.

Mina kunder tyckte om honom. visst det fanns de som var allergiska och helst höll sig ifrån honom. Men de flesta ville klappa och gosa med honom. Inte konstigt då han såg ut som en leksak, med sina långa ben och lurviga nos. Jättesöt. Ful men söt.

Jag började ett nytt liv då jag fick Texas. hade varit så deppad och inbunden länge, i flera år faktiskt efter att min mamma blev sjuk och en del andra saker som varit jobbiga. Men när jag skaffat Texas började jag att göra saker. Det började med en valpkurs. jag ahde hört att det var så roligt med valpkurser och hundarna tyckte att det var kul också, så vi började en kurs på våren då han var ca fem månader gammal.

Texas gillade inte kursen. Han surade hela vägen ut till hundklubben varje gång vi åkte vägen dit. De andra berättade glatt hur deras hundar stod och ylade och skällde vilt i bilarna då de var på väg dit. men Texas, han la sig ner och skakade. Ändå tvingade jag honom att gå kursen. Och inte bara valpkursen. Vi gick fortsättningskurser också. Lydnadskurser. han lärde sig gå fot och krypa och klättra och skälla på kommando och apportera. Jättekul! Förutom då vi skulle tävla. Då blev han lika olycklig igen osm han varit som valp i bilen på väg till kursen.

Jag kanske va grym mot honom men han tyckte nog ändå att det blev roligare så småningom eftersom han aldrig vägrade att åka med. Det var bara när det var nya saker omkring honom eller då det var för mycket folk, tex på tävlingar eller utställningar som han ballade ur. En domare på en lydnadstävling sa en gång" Ge honom en boll eller nåt, det är ju en terrier!" Det han menade var att han tyckte att Texas såg så uttråkad ut, men det var han ju inte. Han ville bara inte visa hur duktig han var!

Sen började jag plugga till lärare och Texas var min trogne följeslagare, var dag gick vi kanske en mil. fick en superkondition och jag mådde toppen.

Det fortsatte tills att jag fick mitt första heltidsjobb på en skola i Lycksele. Texas var då elva år och väldigt pigg och ungdomlig som hund. Men dagarna var långa och han blev mer och mer ensam och jag blev mer och mer ledsen över att måsta lämna honom så ensam hela dagarna. Jag hade ingen som kunde hjälpa mig att se till honom och stunderna som vi var ute och gick var väldigt korta och få mot vad de hade varit innan.

Efter två år hade Texas dessutom börjat se så dåligt pga grå starr, och han hade även börjat höra dåligt, så då bestämde jag mig för att avliva honom. Så himla grymt va! Döda sin bästa vän! Omänskligt, vidrigt, rent ut sagt för djävligt!! Men som situationen var så kände jag att livet var itne kul för min älskade vovve längre. Ensam ca 9 timmar om dagen, nästan utan syn och med dålig hörsel hade hans liv nästan inga glädjeämnen längre.

Jag tog honom till veterinären på förmiddagen den 15 mars 2007. Var som in ett töcken hela dagen efteråt. Det kändes inte verkligt det jag hade gjort och Texas spökade för mig länge efteråt. som hämd kanske, vad vet jag. Men varje gång jag gjorde något jag brukade göra före våra promenader, la ifrån mig tandborsten, städade undan mattallrikar eller sånt, då hörde jag hans klor mot parketten då han tassade iväg mot dörren för att vänta på mig att vi skulle gå en runda.

Näe du Texas, du finns alltid kvar, oavsett! 

måndag 20 juni 2011

Bamyl och kaffe - VARNING!!

Ja, den där migränattacken blev värre än jag trodde först. Huvudvärken höll i sig till kvällen och under dagen försökte jag ju att kurera mig med diverse saker. Vi skulle in till Uppsala på eftermiddagen för att inhandla en ny TV (den gamla har lagt av). Jag hade druckit coca-cola men inget kaffe. Jag tog mina Bamyl som brukar fungera då jag tar dem i tid. Huvudvärken satt i alla fall i då vi åkte vid halv femtiden.  Eftersom jag vet att om jag druckit för  lite kaffe nån dag så får jag lättare huvudvärk, så jag drack en stor latte som vi köpte på macken.

Gick sen fram till halv åtta med gubben inne i stan (först IKEA föra tt köpa en ny bänk till TVn och sen till TV-handlarn). Var inte alls pigg men bet ihop ändå då jag vet att jag ändå inte får nån förståelse för mitt onda.

När vi kom hem så var jag mycket trött och tog då två Bamyl och gick och la mig vid 10-tiden. Somnade, men vaknade vid fyra av hjärtklappning. Det brukar jag ofta få när jag druckit rödvin, men det brukar gå över och inte kännas så farligt. Nu gjorde det inte det. Kände bara hur hjärtat slog än mer och mer och ganska hårt också. Det slog så fort att jag började känna mig andfådd. Det var tillslut uppe i ca 140 slag/minuten, det är svårt att räkna själv och sen blir man stressad av att känna sig så  som jag gjorde så det kan ha blivit fel.

Jag blev ändå ganska rädd och var tvungen att väcka karln som faktiskt också blev lite orolig. Efter en kvart ungefär började hjärtklappningen gå över och tillslut kunde jag somna om. Dagen efter var jag trött och det ömmade i hjärttrakten. Ungefär som lättare träningsvärk. Huvudvärken var inte helt borta den heller men nåt att kurera den med vågade jag inte ta in nu.

Tydligen så fick jag i mig för mycket koffein under dagen i går och får väl försöka ta det lugnt med det i fortsättningen med. Det kanske också är en bra idé att stanna hemma då man får migrän. Men det känns ju ibland som att jag aldrig ska kunna göra nånting, utan bara sitta hemma, och därför blir det så att man helt enkelt bara vill trotsa alla krämpor och vara som folk!

Varnig i alla fall för för mycket Bamyl!!

fredag 17 juni 2011

Migrän och fastighetsskötsel

Jag vaknade klockan 5 i morse och var uppe och klädd till 6. Ovanligt pigg för en gångs skull. Det är första dagen på sommarlovet och jag har inte varit så morronpigg på hela läsåret som varit. "Detta, tänkte jag, måste jag ta tillvara!" Jag plockade fram klippare och häcksax och gick igång med röjning av trädgård. Det har släpat efter hela våren och gubben han bryr sig inte så mycket om att det växer igen. Själv har jag ju varit lite försiktig med trädgårdsarbete sista tiden eftersom jag haft både hälsporre och tennisarmbåge. Jag har nämligen lite svårt att ta det i lagom tempo när jag sätter igång.

Det gjorde jag inte nu heller. Höll på tills att jag kände de välbekanta symptomen komma krypande igen. Huvudvärk! Fick avsluta och plocka ihop. Ja, jag hann i alla fall städa upp runt framsidan av huset. (Det är mycket buskar.) Så nu ser det bebott ut igen. Jag hoppas att det uppskattas av äkta hälften och jag borde ha nöjt mig med hälften känner jag så här i efterhand.

Jag slängde mig i duschen. Duschade iskallt. Skönt! Först kändes det som att jag hade motat bort huvudvärken, men den kom strax tillbaka. Tog ett par Bamyl, Coca-cola, gick och la mig med kalla blöta bomulltussar i öronen. Ingenting hjälper! Det bara dundrar i skallen. Den känns om en stor jävla maschmallow som håller på att spränga skallen på mig. Det är tydligen så att jag inte ska hålla på med kroppsarbete alls.

Tittar ut i vår trädgård på baksidan och ser djungeln som vuxit upp där sen i våras. Jag röjde ju jätteordentligt för två år sen och även i fjol, men det växer så det sprakar där ute. Det är inte lätt att slåss mot naturen, kan bara konstatera det. Vår tomt ser för hemsk ut och kommer nog att fortsätta göra det om inget radikalt händer. Tycker i och för sig att karln kunde sätta sina lata barn i arbete nån gång i stället för att de bara ska sitta inne vid dator, TV eller mobil. Vad är det för fel på att ungar får jobba lite? Är jag helt ensam om att tycka att ungdomar i dag hjälper till för lite. " Lätt för dig att säga, du som bara sitter på läktarn!" säger gubben, då jag påpekar detta. Han verkar tycka att det är helt i sin ordning, att själv stressa ihjäl sig med dylikt arbete för att sen ränna runt och skjutsa de sysslolösa barnen hit och dit. Ja, de orkar inte ens ta en buss om de ska nånstans!

Okej, om man blir så där när man skaffar barn, då är jag ganska nöjd att jag faktiskt inte fått några egna barn. Jag tycker ibland att föräldrar verkar bli dummare än dummast när det gäller deras egna ungar! Då kan jag till och med ta lite huvudvärk då och då!

tisdag 14 juni 2011

Arbete lov arbete

Sista dagarna innan semester. Ja, eller sommarlov då!

Nu har vi bara ett par dagar att jobba på skolan och sen så är det lov. Jag undrar varför vi ska måsta göra så mycket knäppt arbete när vi nån gång har elevfria arbetsdagar? Då tycker jag att vi borde få förkovra oss som lärare och inte bara sitta och älta en massa kursplaner och läroplaner hela tiden. Den tid man ägnar åt det är inte längre än att vi skulle kunna vara klara med det på ett par timmar om det arrangerades lite bättre.

I stället kunde vi få mera utbildning inom olika saker, tex ämnesfördjupningar, pedagogiska knep och lite mera av ledarskapsövningar. Jag önskar verkligen att vi kunde ha ett forum  där vi diskuterade metodik och liknande. Det är alltid så himla nyttigt att få ta del av andras idéer och erfarenheter och visst har man väl själv en massa saker som man skulle vilja dela med sig av!

Nu blir det lov i alla fall snart och då kommer jag nog att sitta med min C-uppsats om Jules Verne som jag nästan är klar med. Jag får väl jobba ihjäl mig med att rätta språket i den eftersom det är där som jag har min akilleshäl. Tror jag är lite för vardaglig i språket för att de ska tycka att det duger. Typiskt fransmän!

Än så länge har de ju inte anmärkt så mycket på innehållet, vilket jag är glad för, men som jag  hade trott skulle bli det värsta. Jag valde en relativt enkel uppgift vilken jag var orolig skulle vara för enkel, men som sagt var, tydligen går an. Själv ser jag dock flera nya infallsvinklar kring mitt ämne och skulle egentligen vilja skriva om den igen. (För tredje gången då i så fall!) Jag blir väl klar i augusti med den och sen behöver jag inte läsa mer franska (för min lärärexamen skull i alla fall!) :-)

söndag 12 juni 2011

MajBlogg: Annonskampanj om barns villkor i en fattig familj

MajBlogg: Annonskampanj om barns villkor i en fattig familj: "Årets annonser är några exempel av alla de tio tusetals bidragsansökningar vi får till Majblomman varje år. De flesta är sådant..."

torsdag 9 juni 2011

Barnfattigdomen och sommarlov

Nu när grönskan sprakar och sommarlovet snart börjar (om två dagar!) då känner jag att det inte alltid är så kul.

Sitter och pratar med några av mina elever om lite av varje. Det är ofrånkomligt att inte låta bli att börja prata om lovet som stundar. Vi har suttit en stund och pratat och skrattat, men nu blir de tysta. Jag märker att det inte är så kul att prata om ledigheten. En elev börjar dock att prata och berättar hur han ska åka iväg till Norge och vara hemma med sin pappas familj som bor där och vad de ska göra under lovet. Hans pappa har en handelsträdgård där pojken ska få jobba lite som han vill och han har kompisar där i Norge som han ska umgås med. De ska till och med åka en sväng till England under lovet. Underbart alltså.

De andra lyssnar tysta. Ställer lite frågor om Norge och lite annat som han stolt berättar om. De nickar och ler mot honom. När han berättat färdigt blir det tyst en stund igen. Jag undrar lite försiktigt om det är nån av de andra tre som eventuellt ska jobba eller nåt under sommaren. De bara skrattar och fnissar att det finns ju inget för dem att göra. Undra då vad de ska ägna sig åt, vad gör man i den lilla hålan under en sommar? Jag känner att jag måste hålla ämnet på en lite mera opersonlig nivå så kanske de inte känner sig utpekade.

Nej, det finns inte mycket, De fnissar och tittar på varandra. "Hänga nere vid ICA." "Åka ut till Ankdammen på kvällarna...ha ihäl en anka, ha ihjäl två om man lyckas.. supa...fniss..." Samtalet börjar nästan att spåra ur och jag inser att det är smärtfyllt för dem att inse att de bara måste gå hela sommarlovet och vänta på att börja skolan som de heller inte riktigt begriper vad den ska vara till för.

Jag önskar att jag kunde ge dem en bättre sommar. Tänk att få ta dem med på en liten resa och låta dem se lite annat i livet än samma tråkiga värld dag efter dag!

Näe, sommaren är inte rolig för alla!

onsdag 27 april 2011

Nedräkning

Det är vår i luften! På bara några dagar har det börjat att grönska nåt alldeles otroligt. Björkarna ser nästan helgröa ut redan. Tänk att det kan vända så snabbt.

Vårkänslorna spirar och överallt dyker förälskade unga par upp. Det är ca 6 arbetsveckor kvar av terminen, och då jobbar jag ju bara på skolan tre dagar av fem, vilket gör att jag egentligen bara har fyra veckor kvar att jobba.Sen är man helledig igen.

Nu plockar jag ihop datorn och mina rättnngar och åker hem för helgen. Skönt!

måndag 18 april 2011

Vår!

Det är verkligen vår nu. Solen har gassat i flera dagar nu och jag tog och röjde lite utomhus. Flyttade bort vår hög med ved som vi travade upp i höstas på baksidan. Det var en hel del kvar ändå. Trots kylan i vinter.
Jag räfsade även baksidan av tomten där det hunnit torka upp. Det går så fort att blommor och växter börjar spira igen. Jag ska försöka att gallra lite i buskarna även i år, men måste ju tänka på att inte överanstränga min armbåge igen. Jag har fortfarande ont i tennisarbågen sen två år tillbaka då jag mejade ner alla buskarna för hand. Nu ser det mycket bättre ut överallt och det behövs inte lika mycket rensning i buskagen. Jag har verkligen slitit med tomten och det har gett resultat. Även många av de övervuxna och utspridda växterna som funnits här länge har fått nytt liv och det ser riktigt trevligt ut tycker jag!

Jag har jobbat med min uppsats i dag och skickat iväg den till min kurskamrat som ska få opponera på den. Det är lite pinsamt då hon ju har gjort ett sånt bra arbete med sin och så har jag inte ens klart med min research. Hm, hon må ju tro att jag är knäpp som skickar en halvfärdig uppsats, men så fick det bli.

Är solo i huset till i morgon kväll och det är skönt att ha lite egen tid, nåt jag inte har mycket av känns det som. Jag har mycket att läsa och det är så skönt att det äntligen är påsklov. Tyvärr har jag lovat svärmor att åka med henne till Uppsala för lite shopping på tu man hand och det löftet måste jag ju hålla. Jag tycker om den lílla gumman och hon behöver faktiskt komma iväg nån gång och då utan sina tråkiga söner. (Intet ont om dem man så roliga är de ju inte!)

lördag 9 april 2011

En gammal vän

I går fick jag kontakt med en gammal vän som jag saknat i ca 24 år. Vi hade en del att prata om.

fredag 1 april 2011

Helg igen :-D

En trist och grå fredageftermiddag.

Har suttit och pluggat min franska och försökt att städa lite i huset mellan kaffekopparna. Karln börjar gnälla på att det är dammigt, men då måste jag påminna honom om att hittills så är det faktiskt jag som alltid städar i huset, trots heltidsjobb och heltidsstudier. Han har nog blivit lite bortskämd ändå och förstår nog inte hur många timmar han ägnar åt sina intressen (vilket han tycker att mina studier är eftersom jag håller på med dem så mycket!) Men att han sitter och kollar tabeller, både på nätet och på text-TV:n cirka tre-fyra timmar per kväll det glömmer han. Jag tror att jag är lite för snäll. Har ju inget emot att städa riktigt ordentligt en gång i veckan, dammsugning, dammtorkning, skurmoppa och feja + allt plockande dagligen som jag tar hand om - det märker han inte. Jag tycker dock att det  är riktigt roligt och lite träning får man ju av att flänga runt ett par timmar, men nu råkade jag strunta i den där moppingen sist och då kommer gnället. Stackars karl!

Det är i som sagt var fredagkväll igen och ska precis sätta igång med det vanliga käket då ungarna är här, gissa vad! ...ja Tacos förstås. Det säljs nog ca ett par miljoner tacoskryddor på fredagkvällarna tror jag. Är gruvligt trött på det, men karln har ju vant ungarna sina med det och det är som urberget som Sverige ligger på. Orubbligt! Inte ens en Tsunami skulle nog kunna rubba på denna vana. Tur att vi inte är de enda. Sneglar lite runt i de andras matkorgar och ser avundsjukt hur endast de över sextio plockat ner sparrisar och fiskfiléer i sina korgar. Vi med kottar runt bordet vi får snällt trycka i oss dessa j...a majsmjölsbröd och bränd köttfärs med sliskiga tomat/chilisåser till.

Näe...nu blir det ett stort glas rött under maten görs i ordning så smaklökarna blir lite avdomnade innan den där gräsliga röran ska ner i min stackars mage igen.

tisdag 15 februari 2011

Kallt!!!

Som en frusen stenstod kände man sig i morse på väg till skolan. Temperaturen nere kring -25 till -29 grader gör ingen särskilt glad och livad. Bilen la av när jag la i friläge vid korsningarna och jag blev tungen att rullstarta. Det känns lite oroväckande, den har aldrig förut gjort så och den står ju alltid på motorvärmaren.

På skolan är det skiftande värme i lokalerna. Tur nog så har vi lite för varmt inne i vår del, men det är nog bäst att hålla tyst om det. De fryser i andra änden av huset nämligen. Jag har lite huvudvärk igen men tog just en Ipren så får man se om det går över. Kanske borde söka för denna jäkla huvudvärk som har plågat mig de sista två åren så in i norden.

Oj, nu rusar tiden iväg. Har snart lektioner med mina "gullungar". Undrar vilket energiläge man måste ställa in sig på i dag?

torsdag 27 januari 2011

Helt plötsligt så blev det lite roligare igen...

Ja, det var ju det här med mina franskstudier som jag fastnade i under sista terminen på Mitthögskolan 2003-04. Då jag läste C-franska och inte blev klar med min uppsats på 10 poäng så slängde jag ju alltihopa (då 20 p = en hel termins arbete) i soporna och svor på att aldrig mera läsa ett ord franska.

Idag, då jag sitter och kollar lite på mina sidor på studera.nu så ser jag plötsligt att halva C-kursen som jag läste då, dvs grammatiken och lingvistiken är registrerade som klara! Jag som hela tiden trott att det inte blev klart det heller! Och så sitter jag här och har ångest för att jag måste läsa den kursen igen! Ha ha ha ....

Jag har alltså helt plösligt bara en halv termins studier i franska att göra, att skriva en uppsats. Fy xxxxx vad skönt!!!

Solen sken tidigt i morse och skiner nu med, men den skiner mycket gulare och varmare nu när jag fått veta att det arbete jag la ner inte helt och hållet var bortkastat.






Solen finns där bakom molnen i alla fall!! LYCKA!

tisdag 25 januari 2011

Min blogg

Min blogg liknar mest en dagbok. Inga kommentarer till det jag skriver som visar på att jag har något intressant att säga. Inte till omvärlden i alla fall. Jag är väl inte tillräckligt provocerande, uppkäftig, knäpp, dum, rolig!, udda eller vanlig!! Jag skriver inte om barn, om hundar, katter, mode, mat eller böcker. (Jag har ju min boklista men jag utger mig inte för att vara ett bokfreak!)

Så, vad ska jag sitta här och slänga bort tiden för? Ingen läser ju min blogg och jag har ännu inte hittat några att diskutera med tack vare den. Jag har själv försökt att ge kommentarer på andras bloggar, men har jag fått några svar där? Nääej! Det verkar helt enkelt som att vanligt chitchattande inte är nåt som folk vill ha. Jag gissar att flertalet av bloggarna bara pratar med de som de redan känner, typ mamma, syrran, brorsan och barnen och eventuellt nån jättebästis. Men får de en kommentar av nån enda som råkar skriva nåt på deras sida så verkar de som att de inte vill kännas vid den!

Alltså, jag får nog acceptera att jag det jag skriver bara läses av mig själv om jag inte helt enkelt börjar provocera lite mera och anpassar mig till vad folk vill ha. Men det folket är nog inte de jag skulle vilja nå ändå. Jag drömmer mera om att kunna skriva om allt möjligt lite vanliga saker och att det vore så pass intressant att några ville spinna på. Jag får träna mig lite mer och hoppas att kanske en dag så blir jag lite bättre på att skriva intressant. Får ta det som en dagbok tills vidare.

torsdag 20 januari 2011

Sopsorteringen


Jag sopsorterar. Ja, jag är inte så ambitiös att jag har kompost och sånt, men jag försöker att inte slänga det som kan återvinnas direkt i hushållssoporna om det går att lämna in det någonstans i stället. Jag tar undan papper, tidningar förstås, mjölkartonger och andra pappersförpackningar, plast mjuk och hård, glas, metall och glödlampor och batterier. Det blir en del! På ca två veckor samlas ungefär tre hela plastkassar med plasten, två-tre pappkassar med papper, en-två påsar med glas och lite av det andra i ett hörn i tvättstugan. Jag fattar aldrig var allt kommer ifrån! Precis när jag har varit och slängt allt, så vad händer då? Jo på en halvtimma har vi ändå halvfulla påsar med plast eller papper!!

Det här är förfärligt! Det är osmakligt och skämmigt! Hur i hela friden blir det så här? Varför måste vi konsumera på detta vansinninga sätt? Jag funderar och funderar. Letar i affärerna efter alternativa förpackningar som inte ger så mycket avfall. Men det blir det i alla fall. Ska man måsta börja ta med byttor och sånt och kräva att butikerna börjar sälja allt på lösvikt för att slippa alla plastpåsar, burkar, lådor, tetror osv? Jag blir beklämd av att se hur världen ser ut.

Gubben säger att jag är för nitisk och att det kanske är bättre att blunda för alltihopa. Man kan ju inte ändra på mycket ändå. Men han har faktiskt han också börjat vara noggrannare med att lägga undan skräpet i stället för, som i början då vi träffades lägga allt i sophinken. Han kanske inte lägger ett kolapapper i sorteringspåsarna som jag gör men han verkar tänka efter lite i alla fall.

Det är bara jag dock som åker till containrarna med skiten när det är dags. Än så länge verkar han tycka att det är mitt jobb och ingen annans. Och det kan jag väl ta på mig. Träffar ofta nån annan glad miljösnubbe där vid stationen som man kan slänga käft med. Men det har nog inte gubben riktigt fattat ännu, för då skulle han nog inte låta mig åka själv svartsjuk som han är.

Idag har jag en jobbfri dag.(  Det blev så i vår.)  Och nu tänkte jag alltså svänga ner med mina sopor innan de kommer hem från skola och jobb de andra i huset.

Sen är det väl bara att börja på en ny hög!

fredag 14 januari 2011

Nya ögon

Jaha, då var det äntligen klart med nya glasögon. Var till optikern i går och fick prova ut nya glas då jag ju börjat få en förfärligt dålig syn. Optikern undersökte mig i en hel timme, provade till och med trycket i ögonen och kunde då konstatera att det också var för högt. Men framför allt så behöver jag nu progressiva glas i glasögonen.

Det kostar mig 9300 kronor.

Nästan tiotusen för att kunna se! Ja, vad gör man? Det är bara att gilla läget förmodar jag. Är tämligen trött på att hela tiden lyfta och sänka glasögonen på näsan. Eleverna skrattar då man inte ser utan får be dem läsa åt en. Så jag välkomnar mina nya briller. Jag har ju hittat fina bågar från ett företag i Umeå, E&E heter dom och säljer bågar på nätet.





Tror jag ska gå och klippa mig och färga håret också nu också så jag får en helt ny look. Kul att överraska på skolan. :-)