måndag 18 oktober 2010

Mingel på skolan

Minglade på skolan i lokalerna där Konst/Musik/Teater håller till. De hade en mingelkväll för att visa upp sina nyrenoverade lektionssalar. Vi fick snittar och lättcider och det var musikunderhållning och konstvernissage. Mycket trevligt och ett utmärkt sätt att avsluta en vanlig tråkig måndag i mitten på oktober. :-)

fredag 15 oktober 2010

Mustafa och jag

I helgen kommer en hög med författare till Östhammar och en "Ordfestival" som hålls på Missionskyrkan och bland dessa författare kommer en av mina favoriter att finnas, nämligen Mustafa Can. Så klart att man måste gå och höra vad han har att säga. Skulle gärna vilja veta hur han tycker att man ska bemöta alla ungdomar här på orten som har en sån förfärlig dålig inställning till allt vad kultur och kulturyttringar heter. De flesta, inklusive invandrarungarna själva visar öppet förakt för invandrarkulturer. Jag har hört iranska och thailändska elever håna sina egna landsmän och "blattars" specifika drag, tex talet, klädsel, okunskap om svenska företeelser. Hans bok som handlar om mamman tar ju upp en del av detta och jag skulle vilja höra vad han tror är bästa sättet att bemöta dessa ungdomar, särskilt då invandrarungarna.

Får inte missa, får inte missa.......

Svensk sjukvård en sorglig historia

Tänk vilket tålamod det krävs av en hjälpsökande patient i på svenska vårdcentraler. Har gått med min onda häl nu ett halvår och inget hjälper. Första gången jag var till husläkarna pratade vi om att det kunde vara bra att röntga foten, men innan dess skulle jag själv göra en massa saker som tex stretchövningar, skaffa inlägg och vila. Det har dock inte hjälpt utan problemet har i stället bara blivit värre. De sista två månaderna har problemen blivit så stora att jag knappt har kunnat stå eller gå på foten. Tjurig som jag är har jag ändå kämpat mig upp på mornarna och haltat iväg till jobbet. Haltandet har i sin tur lett till att jag fått ont i ryggen och det i sin tu gör mig ännu mera orörlig.

Men, igår gick jag till VC igen och fick denna gång träffa, hör och häpna, en svensktalande och tillräckligt ung/gammal läkare med ett någorlunda intresse för mina problem som verkligen lyssnade(!) på mig. Hon (tänk att det alltid är kvinnor såna här gånger!!!) tyckte direkt att foten måste röntgas och att det förutom mina problem med hälen så borde  även mina hallux valgus ses över, som hon (liksom jag har misstänkt) tror kan vara en bidragande orsak till eleändet.

Varför är inte alla läkare lika intresserade av sina patienter. De flesta verkar bara vilja ha ut en så fort det bara går. Inte konstigt att en massa människor aldrig vill gå och undersöka sig när man aldrig nästan får träffa en bra läkare. Min pappa tex har väl gått hela sitt liv med krämpor som han borde få hjälp, med men jag har själv börjat tänka som han, att det inte är någon idé.

Jag tänker också på alla gamla som kanske inte vågar eller orkar stå på sig när det träffar en stressad och ointresserad läkare som egentligen inte alls vill arbeta på nån liten tråkig vårdcentral ute på landsorten utan i stället drömmer om en tjänst på nåt av de större sjukhusen, gärna nåt av de universitetsanknutna.

Jag blev i alla fall lite förhoppningsfull igen om att det kanske går att få någon rätsida på det här så småningom. Fick en kur med smärtstillande utskrivet som jag hoppas hjälper både mot hälont och tennisarmbåge och i fortsättningen ska jag nog ta och delegera lite olika saker på jobbet till mina elever tex att lyfta fram böcker och liknande. De är ju i alla fall unga och friska än så länge!

torsdag 7 oktober 2010

Höst och ny energi... med värkande fötter

Det är höst nu. Min favorit av årstider. Jag lever upp på hösten. Luften, färgerna och det växlande vädret ger mig energi och lust att ta itu med saker. Förstår absolut inte de som tycker att hösten är tråkig. Gå ut i skogen och andas och sup in den fräscha lukten av väta och multnande löv - det är underbart!

Skoldagarna flyger förbi och jag stortrivs med alla ungarna, de trötta, de hungriga, de bråkiga, de ledsna, de glada, de frågvisa, de flitiga och de lata. Alla de som ger mig så mycket av insikt i livet. Ofta tror jag att jag är den som "går i skola". De, ungarna alltså, lär mig nånting hela tiden. Tänk om de visste hur intressant det är att vara lärare. Visst det är mycket som är tradigt och slitigt också, men jag tycker att jag har så roligt och får ändå så mycket tillbaka, att det uppväger det jobbiga rutinarbetet.

I dag åker jag tidigare från skolan och hämtar mina utprovade inlägg som jag beställt. Tror jag måste köpa ett par riktigt bra inneskor också, därför att nu börjar eleverna att påpeka att jag går illa. De tyckte häromdagen att jag borde ha rullstol! Illa! Jag tror i alla fall att det går över så småningom och håller humöret uppe, trots att jag märker att den jävla hälen gör mig något handikappad för tillfället. Men det finns de som blivit friska från värre krämpor så jag får väl ge det lite tid...

...skönt med en lite kortare dag och en liten utflykt till stan. Det ska nog bli ett besök på Gränby Centrum också, måste passa på då jag är själv.