Tänk vilket tålamod det krävs av en hjälpsökande patient i på svenska vårdcentraler. Har gått med min onda häl nu ett halvår och inget hjälper. Första gången jag var till husläkarna pratade vi om att det kunde vara bra att röntga foten, men innan dess skulle jag själv göra en massa saker som tex stretchövningar, skaffa inlägg och vila. Det har dock inte hjälpt utan problemet har i stället bara blivit värre. De sista två månaderna har problemen blivit så stora att jag knappt har kunnat stå eller gå på foten. Tjurig som jag är har jag ändå kämpat mig upp på mornarna och haltat iväg till jobbet. Haltandet har i sin tur lett till att jag fått ont i ryggen och det i sin tu gör mig ännu mera orörlig.
Men, igår gick jag till VC igen och fick denna gång träffa, hör och häpna, en svensktalande och tillräckligt ung/gammal läkare med ett någorlunda intresse för mina problem som verkligen lyssnade(!) på mig. Hon (tänk att det alltid är kvinnor såna här gånger!!!) tyckte direkt att foten måste röntgas och att det förutom mina problem med hälen så borde även mina hallux valgus ses över, som hon (liksom jag har misstänkt) tror kan vara en bidragande orsak till eleändet.
Varför är inte alla läkare lika intresserade av sina patienter. De flesta verkar bara vilja ha ut en så fort det bara går. Inte konstigt att en massa människor aldrig vill gå och undersöka sig när man aldrig nästan får träffa en bra läkare. Min pappa tex har väl gått hela sitt liv med krämpor som han borde få hjälp, med men jag har själv börjat tänka som han, att det inte är någon idé.
Jag tänker också på alla gamla som kanske inte vågar eller orkar stå på sig när det träffar en stressad och ointresserad läkare som egentligen inte alls vill arbeta på nån liten tråkig vårdcentral ute på landsorten utan i stället drömmer om en tjänst på nåt av de större sjukhusen, gärna nåt av de universitetsanknutna.
Jag blev i alla fall lite förhoppningsfull igen om att det kanske går att få någon rätsida på det här så småningom. Fick en kur med smärtstillande utskrivet som jag hoppas hjälper både mot hälont och tennisarmbåge och i fortsättningen ska jag nog ta och delegera lite olika saker på jobbet till mina elever tex att lyfta fram böcker och liknande. De är ju i alla fall unga och friska än så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar