måndag 9 augusti 2010
Sommarlovet och sjuk familj
Idag börjar sista veckan på sommarlovet. Vädret är så där skulle man kunna säga. Regnet hänger i luften hela tiden. Maken måste arbeta över hela veckan och jag är hemma med hans två barn som inte har några kompisar här ikring oss. Vad ska jag hitta på åt dem att göra? De blir väl förmodligen sittande framför dator och TV igen hela dan. Och jag förstår dem. Men det är oroväckande då grabben, som bara är tio år, redan klagar över ont i ryggen. Han har dessutom gått och snörvlat ordentligt hela sista veckan så vi är nog snart förkylda allihopa.
Själv har jag en hälsporre som håller på att göra mig galen och dessutom hindrar den mig att röra mig som jag skulle vilja göra. Har inte gått särskilt många långpromenader i sommar kan jag säga. Har haft starka funderingar sista dagarna om jag ska ta och ringa VC i alla fall och be om en spruta så att värken kanske släpper. Det tar emot då jag vet hur den kan kännas. (Det är förmodligen som den kortisonspruta som jag fått i armbågen ett par gånger mot tennisarmbåge.)
Om drygt en vecka börjar alltså skolan som sagt. Jag vet inte hur stor tjänst jag får men hoppas väl på att det blir som i fjol. Jag vill ju egentligen inte ha mer än 60-70 % för att kunna hinna läsa mina kurser på högskolan denna höst. Så det vore nog mer än nog. Det känns i alla fall kul att snart börja jobba efter en lång och härlig ledighet denna varma sommar. Det är alltid så roligt när man kommer tillbaka och alla är utvilade och glada. Man önskar att alla fick vara så pigga och positiva hela tiden, men efter en halv termin blir det ju alltid samma tugg. Det är något som måste förändras i skolan eftersom skolan kommer att knäcka hela lärarkåren snart!
Så, det är nog bäst att jag pluggar på lite här nu så att jag hänger med när kursen börjar om några veckor. Just nu läser jag en andra bok av Annie Ernaux, Les Années. Hon har ett sätt att skriva som inte är helt lätt att läsa. Hon använder svåra ord och kör med en rätt så rörig stil. Det är märkligt då hon kommer från en ganska enkel miljö, men det kanske är just därför? Kanske man vill kompensera en simpel bakgrund genom att vara komplicerad? Vad vet jag? Jag kämpar på med ordboken bredvid mig. (Har upptäckt att Googles översättningar inte är bra!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar