När jag växte upp var varje sommar fylld av arbete med hö. När solen sken var pappa ute med hästen och slåttermaskinen tidigt på morgonen. Runt niosnåret låg två lägdor slagna och det var dags för första arbetspasset. Vi var cirka sex personer i åldrarna 6-75 som arbetade frenetiskt med att hässja höet fram till lunchtid, då vi gick in och åt en tallrik "tjockmjölk" (typ långfil) eller en "bryta" (ett speciellt tunnt tunnbröd gjort för att brytas ner i en skål med mjölk och lite socker på, eventuellt en blandning av både bryta och tjockmjölk.) Efter lunchen var det den andra lägdan som skulle upp på hässjorna. Arbetet var slut först då höet var uppe och det var dags att mjölka korna.
Att solen sken,eller att det åtminstone var uppehåll, var oumbärligt för att vi skulle kunna göra arbetet. Såg man att molnen tornade upp sig, ja då var det bråttom! Det var katastrof om lägdan blev liggande om det skulle börja regna. Var vädret oroligt så slogs kanske bara ena lägdan först för att snabbt få upp höet.
Jag växte upp med föräldrar som inte ville modernisera eller förnya maskinförrådet på gården. Det var häst och armkraft som gällde.Sammanlagt tog arbetet med höet hela sommaren i anspråk. Så fort alla lägdorna var hässjade, var det dags att ta in höet från de första hässjorna. Samma väderberoende styrde arbetet då också. Ingen idé att ta in hö när regnet stod som spön i backen.
Min poäng med denna berättelse är att arbete med gräsklippning kräver att man är observant på hur vädret ser ut att bli. Jag tror att jag är lite mer observant än många omkring mig då det gäller vädersvängningar, tack vare denna uppväxt ute på åkern. Det är också bakgrunden till nästa historia jag ska berätta.
Sommarlovet hade börjat och kommunen hade slarvat med gräsklippning på mindre gräsmattor och slänter runt omkring i stan. Utanför min lägenhet ligger en plätt där gräset svajade nästan halvmeterhögt. Jag hade tittat på det ett tag och undrat när den skulle bli klipp, om nånsin denna sommar? Det var inget jag irriterade mig på, utan bara en reflexion om att det såg lite illa ut bara. Med en lie hade det varit nermejat på tjugo minuter och som gammal "bondjänta" så tänkte jag att "det går nog i ett nafts att de får bort det om de bara kommer hit med nån klippare."
Så, en dag, efter en hel veckas strålande sol, kommer en bil med släpkärra och parkerar utanför min port. I släpkärran ligger räfsor och klippare av olika slag. I bilen sitter fyra ungdomar. Hon som kör bilen kliver ur och tar fram en röjklippare (vet inte om den kallas så, men det är en sån som man klipper kanter och längre gräs med och då inte en vanlig gräsklippare går att köra.) Den börjar hon alltså att klippa med. Det ser tungt och otymligt ut där hon går och klipper då det inte är en "vanlig" gräsmatta utan det lutar och är ojämt.
Medan hon håller på ser jag hur molnen börjar torna upp sig bortom bergen och det börjar blåsa lite mer än innan. Typiska tecken på att om en liten stund så regnar det. De övriga ungdomarna de sitter kvar i bilen medan tjejen börjar röja slänten. De sitter och spelar musik och dricker cola. Vilket bra sommarjobb! :-) Men jag kan inte sluta undra varför de inte börjar räfsa.
Röjningen tar tid. Efter en tjugo minuter har tjejen fått ner kanske 40-50 kvm, vilket motsvarar en tredjedel av "gräsplätten". De övriga visar inga som helst tecken på att börja räfsa ihop gräset, som jag förstår att de följt med för att hjälpa till med och det ligger ju räfsor och korgar på släpkärran. Himlen börjar bli alltmer täckt av mörka moln, vilket de alla borde se då det blivit mycket mörkare ute, men de tar ingen som helst notis om det.
En timme senare är slänten klippt och ungdomarna kliver ur för att börja räfsa. Ja, ni förstår ju själva vad som händer då. Efter några räfstag kommer regnet. Först som några tjocka droppar som slår mot mitt fönster, men som indikerar kommande hällregn Trots det verkar det som att ungdomarna tror att det inte kommer att regna vidare, för de fortsätter räfsa. Tre minuter senare får de fly hals över huvud till bilen då störtskuren kommer.
Vad blev det av det slagna gräset? Ja, regnet vräkte ner i två veckor till på raken och det slagna gräset låg kvar resten av sommaren som en brun matta i slänten. Då kände jag mig irriterad!!!

Skulle kunna vara sedelärande för sommarjobbande ungdomar. Men jag tror tyvärr inte att många av dem bryr sig! Din berättelse (särskilt första halvan) är somrigt härlig tycker jag som varit med om liknande levnadssätt nära naturen!
SvaraRaderaNej, jag tror heller inte att de skulle bry sig, men för egen del tycker jag att det är bra för ens självkänsla att göra ett bra jobb, oavsett vad man gör.
SvaraRadera