måndag 4 november 2013

Cykelstaden Umeå


Varje gång jag går på min dagliga promenad är jag säker på att det kommer att sluta med en olycka. Jag brukar gå en runda på ca 7 km och det finns mycket promenad- och cykelvägar att välja och jag har hittat en runda som jag trivs med. Det är avkopplande och jag känner att det går lättare och lättare att komma ut. Jag ”kan” min runda nu och med Runkeepern som håller reda på tiden och sträckan, går det fort och är roligt.

Men från början var det inte trivsamt. Det är nämligen så, att här i stan cyklar folk! Det är cyklister som susar förbi en oavbrutet då man går, och till en början var jag ju inte alls van vid dessa ”torpeder” som ven förbi. För det går fort för vissa ibland.

Då, när jag var helt ny i stan, blev jag alldeles skräckslagen av cyklister som med några centimeters marginal flög förbi mig på min promenad. Jag blev så omskakad att jag vid flera tillfällen röt efter dem att ta det lugnt. Det hade i och för sig ingen verkan då jag, efter några gånger, insåg att de flesta faktiskt inte hör ett dyft då de alla har lurar i öronen.

Jag blir också fascinerad av att de själva inte kör omkull eller i in varandra. Det måste ju vara helt omöjligt att höra något med både lurar och fartvind! Jag, som aldrig lyssnar på musik när jag är ute och går, tycker att det är svårt att höra när de kommer, vissa kanske plingar lite ibland, men det är sällan. För det mesta får man spetsa öronen ganska mycket och jag har ”lärt” mig nu att höra ljudet av en cykel som kommer bakifrån.

Men inte nog med att de kör fort och har musik i öronen, många cyklar också utan att hålla i styret. Det verkar vara en genomgående trend, mest bland killarna, men jag har också sett tjejer cykla på detta sätt. De sitter mera upprätt med armarna hängande efter sidorna eller med händerna i fickorna (då de kanske fryser på grund av att de lämnat vantarna hemma) och cyklar så oavsett om de får möte eller måste köra om.

Priset tar i alla fall de som, med alla tidigare nämnda attribut, dessutom läser sina sms på mobilen! Då vill jag bara skrika rätt ut!

Än så länge har jag inte blivit påkörd. Det är nog mycket tack vare att jag är så pass observant och beredd att hoppa åt sidan om det skulle komma nåt vingel emot mig. Men jag är inte helt säker på att det inte kan hända. Det ligger ofta cyklar i dikena när jag är ute och går. Visst, det är en studentstad och jag gissar att en del av dessa cyklar kanske blir dumpade av nån överförfriskad yngling som är på väg hem på småtimmarna. Men som många beter sig här på cykelvägarna borde det ske en och annan smäll då och då, tror jag.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera